♥

Sitter o kollar på våra Tolerans-filmer. Guuuuud vad jag saknar de tappra själarna som gick i min klass !! My lovley class.
Shiet vad vi har förändrats, allihopa.. Saknaden är olidlig, korten gör ont, filmerna gör ont. Allt gör ont att se på! Minnen som kommer tillbaka, känslor och tankar. Jag vill tillbaka till min klass, forshaga och min lägenhet. Till helgerna som alltid var fyllda med kärlek och gemenskap, skoldagarna som fylldes med skratt och skämt. Tillbaka dit där man kunde vara sig själv utan att skämmans över vem man var eller vad man gjorde.

Vikngklippt
Jillsill
Fördomar

Jag dööör!
Fan vad man hade de bra nere i forshaga. Anledningen till att saknaden och tankarna kommer nu är säkert för att skolan skulle sätta igång snart, flytten och packningen och alla andra förberedelser hade redan varit igång. Men nu sitter man på Ica o jobbar varenda dag, längtar till återträffen som kommer bli skitjobbig när man ska skiljas igen. Men så otroligt att träffa alla igen. När jag ser på filmerna som vi gjorde värmer de så fruktansvärt i hjärtat samtidigt som det är hjärtskärande att inse att vi aldrig kommer vara en klass igen. Finns inga ord som beskriver hur  jag känner mig innombords! Denna saknad är oändlig och kommer att följa mig livet ut. Gråten är nära och klumpen i magen växer sig bara större, vill inte veta hur de kommer kännas om några veckor.  Vi hade de så roligt tillsammans!!

Jag njuter, skrattar, gråter, och minns när jag tänker tillbaka.

Finns verkligen inget ord som kan beskriva hur bra vi hade det när vi var tillsammans. Oslagbart, men jag önskar jag fick ur mig de rätta orden. Orden som beskriver, orden som gör att ni förstår, orden som får mig att känna mig lite lättad för att jag fått ur mig det jag känner. NOTHING CAN DECSRIBE!!

My homies, I can only tell you how much i misses you!
- Always and forever