17maj

Läste nyss Saras blogg, ibland kommer saknaden bara som en våg och sköljer över mig. Tankarna går tillbaka på hur fruktansvärt bra jag hade det förra året tillsammans med er på 7E! Inte för att jag inte har det bra nu, det har jag absolut. Men det var något speciellt med vårat gäng, något som alltid kommer leva vidare i mig.
Jag saknar er så förbannat mycket!  Sanna, Sara, Linda och Linda :) alla stunder vi delat, allt roligt vi haft tillsammans, alla kvällar av skratt och gråt. Vad ska någonsin kunna slå det?!
På fredag blir de återträff och för en kväll kommer allt kännas som förr, jag längtar! Allt folk man umgicks med för ett årsedan kommer tillbaka och vi blir ett igen. Underbart!

Sen kommer alla tankar på efter studenten, nu är det bara 13dagar kvar och jag fattar det fortfarande inte. klumpen i magen finns, paniken i kroppen finns, men ändå kan jag inte förstå att om 14dagar sitter jag i bilen påväg hem till lilla Torsåker, alla andra i klassen och på skolan styr även de sina kosor hemmåt till sina hus. Sen är jag hemma, då bor jag hemma. Forshaga är ett minne, Sphg 05-08 är ett minne, men ett fint sådant ! Man blir jäkligt blödig när man sitter och tänker på allt som hänt och som nu kommer vara minnen efter studenten. Det har hänt så otroligt mkt saker under dessa tre år, både positiva och negativa.
Vi kommer inte längre vara ett tillsammans! och det känns jäkligt hårt, för vi har gjort det bra.

Hur ska man kunna gå vidare utan sina vänner? Alla de jag har här och nu är de personer jag vill ha med mig resten av livet, jag vill inte byta ut dem mot några andra, och de ska jag inte heller. inte för något i världen!
Men man vet att efter studenten kommer inget att vara som förut, tro mig jag vet.

När vi står där och vinkar av varandra, bara tanken gör mig ont och gråten känns nära.
Hur ska jag klara mig utan Hanna ?!  Den frågan ställer jag mig varenda eviga dag. Det känns som ett straff att flytta härifrån, jag vill verkligen inte. Jag ska tillbaka till Karlstad, tro mig Hanna, never att jag lämnar dig här.
 Det är du och jag!!

Sitter i skolan nu, blir lätt mkt tankar och de kommande inläggen lär innehålla mkt av de jag just skrivit.
Ord om saknad och tankar. För det är vad mitt liv består av just nu, en ända bunt tankar och frågor.

Tanken på dig gör mig svag, jag vet inte varför ..




Kommentarer
Postat av: Linda

hej gullis :D gaaah blir nästan tårögd när ja läser de du skrivit....ja saknar dig med! saknar alla i forshaga, tiden vi hade där. den kommer fan aldrig tillbaka..... de kommer va jobbigt o lämna allt, tro mig! men för den skull är inte allt hopplöst. det är nu livet börjar :) nu du ska ut och flyga på dina egna vingar, precis dit du vill! du e vuxen nu :D tänk allt roligt du har framför dig, o va glad för allt roligt du haft. men nu kan du göra precis vad du vill! pussokram

2008-05-17 @ 20:50:18
Postat av: Hanna

Alltid du och jag Emelie! Förevigt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback