Lever du det liv du vill leva?
Den frågan ställer jag mig allt oftare, något känns fel inom mig. Jag är sällan glad, upprymd eller exalterad över saker. Tycker det mesta är jobbigt och har en otrolig hemlängtan mest hela tiden. Intalar mig själv att saker ska vara på ett visst sätt, att jag ska tycka si eller så fast jag innerst inne kanske tycker en helt annan sak.
Jag saknar att umgås med kompisar, att gå promenader o prata på kvällarna. Att spendera tid med de som verkligen betyder något för mig och som alltid funnits vid min sida i vått och torrt. Dom personerna finns inte här. Jag har alltid haft närheten till mina vänner, i forshaga bodde vi hos varandra eller bara över sidan vägen, i Hofors bodde vi grannar o kunde umgås när som helst på dygnet, här nere har jag ingen. Ingen att ventilera och prata med, ingen att umgås med och ingen att bara vara med. . Och nej, Daniel täcker inte upp alla dessa behov som jag har. Han är min sambo/pojkvän, ingen tjejkompis!
Jag vill inte skriva det, eller erkänna det .. Men jag känner mig så fruktansvärt ensam! Jag söker ingen sympati eller är heller inte på jakt efter vänner, jag saknar bara allt det som finns hemma. Min familj, mina vänner, Intersport finest, saknar alla fina dagar. Då uppskattade jag det inte alls, vem hade trott att jag skulle vara bosatt i Göteborg 1,5år senare o längta tillbaka!? Då var detta drömmen, ett helt nytt liv i en stor stad ( vem vill inte bo i GBG?) ett nytt jobb o en bekantskaper.. Det är väl vad alla vill testa på? Jag är nog mer för det lilla enkla, oavsett om jag vill det eller ej. Trivs bäst på hemmaplan där jag har mitt, min trygghet o värme. Det kommer jag nog aldrig komma ifrån, hur mkt jag än önskar att det vore på ett annat vis.
Vet inte hur länge jag ska ge det chansen innan jag tar ett beslut... Den ända personen jag vill ha råd ifrån säger samma sak varje gång, att det är mitt beslut. O ja visst är det så, men det är inget litet beslut som måste fattas.. Och hur jag än vrider o vänder på det så är vi faktiskt två om saken..
Nu ska jag fortsätta gråta en skvätt o sluta öppna mig så förbaskat i bloggen.. Men det här är ju trots allt MIN dumpventil!
Ha de gôtt !
Jag saknar att umgås med kompisar, att gå promenader o prata på kvällarna. Att spendera tid med de som verkligen betyder något för mig och som alltid funnits vid min sida i vått och torrt. Dom personerna finns inte här. Jag har alltid haft närheten till mina vänner, i forshaga bodde vi hos varandra eller bara över sidan vägen, i Hofors bodde vi grannar o kunde umgås när som helst på dygnet, här nere har jag ingen. Ingen att ventilera och prata med, ingen att umgås med och ingen att bara vara med. . Och nej, Daniel täcker inte upp alla dessa behov som jag har. Han är min sambo/pojkvän, ingen tjejkompis!
Jag vill inte skriva det, eller erkänna det .. Men jag känner mig så fruktansvärt ensam! Jag söker ingen sympati eller är heller inte på jakt efter vänner, jag saknar bara allt det som finns hemma. Min familj, mina vänner, Intersport finest, saknar alla fina dagar. Då uppskattade jag det inte alls, vem hade trott att jag skulle vara bosatt i Göteborg 1,5år senare o längta tillbaka!? Då var detta drömmen, ett helt nytt liv i en stor stad ( vem vill inte bo i GBG?) ett nytt jobb o en bekantskaper.. Det är väl vad alla vill testa på? Jag är nog mer för det lilla enkla, oavsett om jag vill det eller ej. Trivs bäst på hemmaplan där jag har mitt, min trygghet o värme. Det kommer jag nog aldrig komma ifrån, hur mkt jag än önskar att det vore på ett annat vis.
Vet inte hur länge jag ska ge det chansen innan jag tar ett beslut... Den ända personen jag vill ha råd ifrån säger samma sak varje gång, att det är mitt beslut. O ja visst är det så, men det är inget litet beslut som måste fattas.. Och hur jag än vrider o vänder på det så är vi faktiskt två om saken..
Nu ska jag fortsätta gråta en skvätt o sluta öppna mig så förbaskat i bloggen.. Men det här är ju trots allt MIN dumpventil!
Ha de gôtt !
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Men tjejen!
Nu får vi boka in en träff och prata igenom saker och ting!
Jag upplever situationen precis som du beskriver den i många lägen. Man upskattar sällan det man har förrän man blir förlorat det, tyvärr.
Vad sägs om en bit mat på stan någon kväll denna vecka?
Styrkekram!
Postat av: erica
Kom hem.en längre period och kolla hur de känns. Typ där vid sista april.. känns de bra så kanske herr Daniel får prova att bo här.. testa kan man ju alltid göra. Han här ju iaf Simon da.:) massa styrkekramar.. ja kommer på fredag så vi styr en träff genast.. kraam
Trackback