Tankar
Sitter nere i källaren, precis utanför mitt rum. Har just kollat på tre avsnitt utav One Tree Hill, vet inte varför jag kollar på det, när jag vet hur mycket tankar det väcker till liv inom mig. Jag klarar inte av det.
Jag vet att de är töntigt, men de är inte avsnitterna eller handlingen som får mig att tänka, det är orden,meningarna och poesin. Allt som sägs träffar rätt, spec idag. Det är känsligt.
Jag tänker på Sanna och Sara, mina älskade vänner som jag inte vet när jag får träffa nästa gång. De två som betytt så fruktansvärt mycket för mig, de betyder givetvis fortfarande lika mycket om inte ännu mera.
Jag tänker på hur mycket dom har hjälpt mig under de senaste året, hur mycket dom stöttat o lyssnat på mig oavsett hur ovikitgt eller vikitigt det har varit. De har alltid funnits vid min sida. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom, o jag känner mig så vilsen utan dom vid mig, i närheten. Jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans. Förr träffades vi varje dag, numera träffas vi inte mera. Ni har gått vidare med era liv medans jag står kvar, ensam. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att ni alltid kommer vara mina vänner och att vi alltid kommer att finnas för varandra. Med de kommer aldrig bli som förr, hur mycket vi än vill , så kommer de aldrig bli som det var. Vi kommer få leva på minnerna ifrån forshaga. Det gör så ont i mig, de verkligen värker och det var längesedan jag gråtit så här mycket, inte sedan studentveckan , kanske inte ens då.
När man älskar någon så mycket som jag gör och inte vet vad man ska göra för att känna annorlunda för att orka gå vidare, hur gör man då?
Ja, jag vet fortfarande att jag är töntig, men jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Nu har man inget att längta tillbaka till i Forshaga, alla nära vänner är borta.
Jag vill bara att allt ska vara som förut, när vi satt på 7e o bara skrattade och jävlades. Positiva o Negativa sidan, kommer ni ihåg det tjejer ? Jag hamnade alltid på den negativa. Kanske där jag hör hemma också, vad vet jag. Våra stunder vid köksbordet då vi bara satt, inte sa något utan bara stirrade in i de tomma intet , men de studerna var ändå så givande för mig, med er så lärde jag mig att man kan ge människor en andra chans, att inte döma folk efter första ggr man träffats, att ta en dag i taget och att inte gå för fort fram, att kärlek inte är allt men ändå mycket och betydelsefullt, lärde mig betydelsen utav orden älska och sakna, jag lärde mig att man kan betyda något för någon annan utan att känslor visas, hur man visar känslor och att det är okej att göra det.. Ni har lärt mig så mycket, sådant som jag kommer bära med mig hela livet.
Just nu är det bara tungt, och det har varit det ett tag. men det lär knappast bli bättre, ju närmare forshaga man kommer desto mer tränger sig sanningen på. Jag vet inte hur jag kommer klara av att leva med sanningen. Men jag ska vara stark, det är juh ni tjejer. Aldrig träffat två så olika tjejer någon gång, men ändå så lika. Ni är starka , ni klarar av det mesta, det har ni bevisat genom att ta er ut i de stora livet, flyttat ifrån o lämnat allt. Jag är så stolt över er båda, och när jag är i samma situation om ett år hoppas jag att jag är lika stark, att jag orkar bryta mig ifrån det mönster som man förväntas följa. Jag ska gå min egna väg.
Msn är inte detsamma, och det kommer aldrig vara det. Msn kommer inte ersätta våra stunder, men det är absolut bättre än ingenting!
Känner mig bara så ensam och dum.
.............. och jag önskar att jag kunde göra något för att påverka det, men jag kan inte. Du lever ditt liv o jag mitt, vi känner inte ens varan men ändå så starka känslor.. omöjligt ?! vad vet jag ..
vilsen och efterhängsen, egoistisk och elak, deprimerad och tom. ensam och övergiven!
Brad Paisley - Whiskey lullaby
Jag vet att de är töntigt, men de är inte avsnitterna eller handlingen som får mig att tänka, det är orden,meningarna och poesin. Allt som sägs träffar rätt, spec idag. Det är känsligt.
Jag tänker på Sanna och Sara, mina älskade vänner som jag inte vet när jag får träffa nästa gång. De två som betytt så fruktansvärt mycket för mig, de betyder givetvis fortfarande lika mycket om inte ännu mera.
Jag tänker på hur mycket dom har hjälpt mig under de senaste året, hur mycket dom stöttat o lyssnat på mig oavsett hur ovikitgt eller vikitigt det har varit. De har alltid funnits vid min sida. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom, o jag känner mig så vilsen utan dom vid mig, i närheten. Jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans. Förr träffades vi varje dag, numera träffas vi inte mera. Ni har gått vidare med era liv medans jag står kvar, ensam. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att ni alltid kommer vara mina vänner och att vi alltid kommer att finnas för varandra. Med de kommer aldrig bli som förr, hur mycket vi än vill , så kommer de aldrig bli som det var. Vi kommer få leva på minnerna ifrån forshaga. Det gör så ont i mig, de verkligen värker och det var längesedan jag gråtit så här mycket, inte sedan studentveckan , kanske inte ens då.
När man älskar någon så mycket som jag gör och inte vet vad man ska göra för att känna annorlunda för att orka gå vidare, hur gör man då?
Ja, jag vet fortfarande att jag är töntig, men jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Nu har man inget att längta tillbaka till i Forshaga, alla nära vänner är borta.
Jag vill bara att allt ska vara som förut, när vi satt på 7e o bara skrattade och jävlades. Positiva o Negativa sidan, kommer ni ihåg det tjejer ? Jag hamnade alltid på den negativa. Kanske där jag hör hemma också, vad vet jag. Våra stunder vid köksbordet då vi bara satt, inte sa något utan bara stirrade in i de tomma intet , men de studerna var ändå så givande för mig, med er så lärde jag mig att man kan ge människor en andra chans, att inte döma folk efter första ggr man träffats, att ta en dag i taget och att inte gå för fort fram, att kärlek inte är allt men ändå mycket och betydelsefullt, lärde mig betydelsen utav orden älska och sakna, jag lärde mig att man kan betyda något för någon annan utan att känslor visas, hur man visar känslor och att det är okej att göra det.. Ni har lärt mig så mycket, sådant som jag kommer bära med mig hela livet.
Just nu är det bara tungt, och det har varit det ett tag. men det lär knappast bli bättre, ju närmare forshaga man kommer desto mer tränger sig sanningen på. Jag vet inte hur jag kommer klara av att leva med sanningen. Men jag ska vara stark, det är juh ni tjejer. Aldrig träffat två så olika tjejer någon gång, men ändå så lika. Ni är starka , ni klarar av det mesta, det har ni bevisat genom att ta er ut i de stora livet, flyttat ifrån o lämnat allt. Jag är så stolt över er båda, och när jag är i samma situation om ett år hoppas jag att jag är lika stark, att jag orkar bryta mig ifrån det mönster som man förväntas följa. Jag ska gå min egna väg.
Msn är inte detsamma, och det kommer aldrig vara det. Msn kommer inte ersätta våra stunder, men det är absolut bättre än ingenting!
Känner mig bara så ensam och dum.
.............. och jag önskar att jag kunde göra något för att påverka det, men jag kan inte. Du lever ditt liv o jag mitt, vi känner inte ens varan men ändå så starka känslor.. omöjligt ?! vad vet jag ..
vilsen och efterhängsen, egoistisk och elak, deprimerad och tom. ensam och övergiven!
Brad Paisley - Whiskey lullaby
The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind,
Until the night.
She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind,
Until the night.
She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby.
Kommentarer
Postat av: sara
ja kommer ihåg ALLT. positiva å negativa sidan, haha. du å linda blev jämt negativ, haha.. å de stämmer ABSOLUT inte, ni är verkligen positiva:D du sprider glädje omkring som en ängel,-. du har betytt otroligt mkt förmig de senaste året emelie, jag har ALFRIG haft en sådan vän som jag kunnat säga allting till, absolut ALLT. inga hemligheter för dig.. å du har jämt lyssnat, å stöttat å hjälpt,med hela din själ. Du är en riktigt vän, du visar dig aLDRIG vara svag, vilket kan va både negativt å positivt,men när du är stark,då är jag statk, och på det viset har du hjälpt mig mycket. Du bär alltid ett leende på läpparna,.. Förstår mkt väöl att de är jobbigt emelie, men du komme klara sista året, de kommer bli ett jättebra år, me massa fest å roliga händelsler, ta vara på de bara! gräv inte ner dej för att 7E inte är där, vi är DÄR, i tankarna. Du är i våra å vi i dina:) sen kommer vi ju komma Å HÄLSA På också=) iaf jag! du är alltid min bästa vän, glöm inte de. Och varje dag tänker jag på dig och undrar vad du gör och hur du mår. ÄLSKASR DEJ!!!!
Trackback