♥

Tog inte så lång tid innan de blev ett till inlägg, men finns de inget annat att göra vid datorn börjar man tänka massa, o börjas det tänkas så måste de bloggas för att få ner allting, få ut tankarna på något vis. Detta är mitt sätt.

Jag förstår mig inte på mig själv. Hur kan en människa längta så mycket efter någonting? Det känns helt overkligt, men det är väl för att man aldrig fått känna känslan av att vara omtyckt, eller snarare älskad av de motsatta könet. Att inte veta hur de känns att komma till någon vars känslor är ömsesidiga. Det är svårt att förklara utan att de låter dumt och desperat. 
Tror de mesta kommer nu då studenten börjar närma sig och man ska ut i det såkallade "vuxenlivet", jag låser mig säkert för mycket fast i den tanken. När man är vuxen så ska man ha ett jobb, pojkvän, lägenhet och massa att dela gemensamt. Idealet i mina ögon! Just nu känns det som att jag aldrig kommer få den trygghet jag vill ha, det är de ända jag vill ha , en trygghet med någon nånstans.
 Det sägs juh att man ska leva livet medans man kan, och visst jag har predikat mycket för de innan, och jag tycker man ska göra det. absolut! men när man känner att man gjort det och inte får ut så mycket mer utav det, då vill man finna den här lilla känslan , trygghet.

Tankarna flyger i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill så mycket, och de är långt kvar till studenten, mycket hinner att hända, men tiden går fort.  Jaja,de finns juh inte så mycket att göra åt saken.

Ta en dag i taget och se vad som händer, lite kan man påverka :)

Usch vad desperat jag låter, men jajg tror att de låter värre än vad de är.. eller kanske inte .. de låter iaf mer desperat o dumt! förlåt!