♥

som ofta kommer tillbaka mitt huvud när jag är här på hemmaplanen.
Är hela tiden rädd för att stöta på honom eftersom jag då inte vet hur jag skulle reagera.
Stanna och prata? Bara hejja? eller ignorera? Det sist nämnda är verkligen inget jag vill, allt beror juh på vad han gör också.
Känns fånigt att ens tänka på detta, men såfort jag ser en liknande bil får jag hjärtstillestånd.
Vet juh inte ens om han har samma bil kvar som för två årsedan.. Suck! men de sitter i fortfarande, mer här än i Forshaga..
Jag vet att han är lycklig nu, o de glädjer mig då jag vet hur dåligt han mådde under tiden vi träffades.
Han förtjänar det bästa!  men vem gör inte de?
Jag har alla minnen kvar, för med dig var allt jäkligt speciell!
Har aldrig känt mig så avslappnad, trygg och omtyckt med en person av det motsatta könet förr, du gjorde mig lycklig!  Jag vet inte om jag fortfarande har känslor för dig eftersom vi inte träffats eller hörts på två år, ja sedan vi slutade träffades. Kan inte sluta tänka att de hade kunnat varit vi som hade den trygghet du byggt upp med din nuvarande flickvän. Det hade varit jag som skulle flytta in hos dig efter studenten och vi som skulle börja leva ett liv tillsammans...
Jag slutar aldrig hoppas! för jag tror de kommer bli vi förr eller senare ....