♥

Idag är det en månad sedan vi tog studenten och skiljdes ifrån varandra. Det suger, men samtidigt är det livetsgång och vi kommer en dag att samlas för att ses alla igen. Jag ser fram emot den dagen! För saknaden är enorm och jag förstår fortfarande inte hur jag ska klara av hösten och livet utan er.
Tiden går så fort, tror jag nämner det i vartenda inlägg nufötiden, men jag börjar bli rädd. Snart är man 65 och pensionär!  Det ser jag inte fram emot. Fy! Det är läskigt, tyckte de bara var för ngn dag sedan vi satt och planerade bal och studentfirande. Att de var nyss vi kom hem från hajken, nyss vi låg och solade med öl och musik alla tillsammans på gettot! Vart tar tiden vägen. Den bara tickar iväg o en annan hänger inte alls med i tempot.

Idag har jag jobbat 9-14, helt värdelöst! Inga timmar man får ihop kosing på, men bättre än att inte jobba alls antar jag. Sen när jag kolla schemat så var jag ledig imorrn! Suck!! jag måste juh jobba så jag får ihop pengar någongång.. Bajs!
Funderar starkt på att säga till Chifen att jag kan vara kvar på Ica minst 1år, eller till nästa sommar. bara för att jag ska kunna få flytta och ändå ha ett jobb. Det känns så hastigt om jag ska tillbaka till Karlstad så snabbt och jag måst ejuh faktiskt ha ett jobb om jag ska dit ner. Känns att då kan jag lika gärna jobba kvar på ica ett år och samtidigt söka där nere, bara så jag kan flytta hemmifrån. Måste juh göra någonting undertiden jag kommer på vad jag verkligen vill göra. Måste bestämma mig, för snart är de försent o då står jag utan jobb.

Ah, de är verkligen inte lätt. Men de har jag aldrig påstått heller, men de borde juh kunna få vara liiite lättare iaf.

Har hjälpt Erica flytta ur de sista grejerna från lghtn i sandviken också, det är tufft att se dom gå skilda vägar! Danne har varit med oss sedan tre år tillbaka, han är en familjemedlem och 3år är lång tid. Man tycker att det är DOM två som ska vara tillsammans. Tiden läker alla sår, men jag vet hur dåligt Danne mår! Det är verkligen inte kul. Fällde en tår när Erica lämnade ifrån sig nycklarna och dom sa hejdå. Det är sorligt och jag önskar de kunde fortsätta att vara dom två. Men när känslorna inte är besvarade från bägge håll så är de bästa att ta steget ut ur förhållandet. Jobbigt, men vad ska man göra? Kärlek är inget man kan styra, tyvärr!

Usch, kärleken är verkligen ingen dans på rosor. Tänk om man kunde få den man ville! hur jävla underbart skulle inte de vara? och sen att man kunde hålla ihop för evigt! Vet dock inte om jag är redo för att möta "mannen i mitt liv" ännu. Händer det så händer det, men jag tror att jag skulle vilja vara tsm med några stycken innan jag möter Mr right! Låter helt fel, men lite erfarenheter skadar juh aldrig. Samtidigt kan man inte ge sig in i ett föhållande man inte tror på. Och de skulle jag inte göra heller, men någonstans i bakhuvudet finns det ändå att "de går inte att träffa Mr Right på första försöket". Men vad vet jag om kärlek?!
- inte ett jäkla skit!

För tillfället vet jag vem jag vill ha, men imorrn kan de ha bytts ut mot någon annan ;) De vet man aldrig. haha.
Men lite småkär är jag nog allt, trots att jag knappt känner killen! ;D mouhaha .. Fjortislooove!

Nej, nu ska jag nog kika på Mordkomissionen och bara slappa.. Imorrn måste jag verkligen in och sola men hittar inga tågtider eftersom tabellen vägrar ladda färdigt. Suck!

Ha de bra allesammans!