22September

För varje dag som går, är jag en dag närmare att får reda på om jag fått jobbet i Alperna eller inte. Det gör mig nervös! Jag vill så himla mycket, är inställd på att inte få det men ändå så kommer jag blir så fruktansvärt besviken om det blir så. Jag vill kunna ha valmöjligheten, vill välja på att åka eller inte. Imorrn kanske jag får svar, eller så blir de på torsdag . Jag blir otålig, vill veta nu . Helst igår! Men men , den som väntar på något gott :)

Idag har det varit en segdag, alltför många sådanna nuförtiden tycker jag. På jobbet kallar Micke mig bitter, kanske är det. Inget jag är medvetet iaf ! Förlåt, har många dåliga dagar nu. Är så himla otålig, ett tecken på att jag inte klarar av allt som ska göras på jobbet. Det är så synd, för jag vill verkligen! Jag önskar att jag kunde se saker framför mig, hur de skulle kunna byggas och bli snyggt. Se lösningar o inte problem, men tyvärr. Det står helt stilla o det för mig så förbannat frustrerad att jag ist skjuter på problemen o tar tag i ett annat för en stund ist. Så står man där med massa saker halvgjorda, inte bra inte bra. Vad fan ska man göra? Ibland tänker jag att jag ska göra de bästa av situationen för jag slutar juh ändå snart. Men va fan är de för tankebanor egentligen? Jag vill göra mitt bästa, vill visa att jag kan . . men jag kan inte ! kan inte, kan inte, kan inte.

Tänkte de skulle bli ett kort inlägg idag, verkar inte som det. aja..

ska fatta mig kort, var efter jobbet o hälsa på älskade Nelly  . . :) Hon växer så det knakar. Usch! Men så mysigt samtidigt. Mosters hjärta <3 Älskar henne så himla mycket ! Hon kan få världens sämsta dag att bli den bästa bara genom ett skratt . Går inte o beskriva den värme som fyller ens hjärta när hon ser på en i ögonen o ler o sätter händerna mot munnen...

Godnatt!

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Hej,

Vad spännande det ska bli att få höra om du får jobbet! Jag ser fram emot det.

Det låter som mig det där med segdagar, jag är har varit och är fortfarande inne i en depperiod där dagarna bara segar sig fram och man inte åstadkommer speciellt mycket =S

Kul att du har fått upp ögonen för barn, haha =)

Hur är det med dig och morgonpromenaderna nu för tiden förresten? Jag måste komma igång, men så svårt att göra det själv...

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback