♥

Yez, thats me! Men nu börjar det ordna upp sig iaf o det känns såå skönt :) Jobbade helgen o det var tufft, kroppen va otroligt seg o huvudet hängde inte riktigt med, så jag bestämde mig för att vara hemma måndag o tisdag. Kanske är det därför jag nu börjar känna mig återställd igen, ibland måste man fundera ut vad som är viktigt.

Vara lite sjuk en längre period o jobba, eller inse att man behöver vila o vara sjuk en kortare period och va hemma från jobbet för att bli hundra frisk igen.

 

Det är långa dagar när man går hemma, men idag kollade jag på en film iaf. Får ju tiden att gå lite snabbare tills mannen kommer hem . :) Sitter o lyssnar lite på Melissa Horn nu, grym e vad hon är! Man bara njuter :)

 

Snart kommer Daniel hem från jobbet, äntligen! Som jag saknar han :P Ibland kan jag sitta o tänka tillbaka på min lilla "down" period i april, då allt var åt helvete (hos mig). Jag såå nära att flytta hem igen o låta allt bara rinna ur sanden. Visste varken ut eller in med något, var jag kär? trivdes jag i gbg? vänner? vad är viktigt?

Idag är svaren ganska självklara för mig, men just då var allt ett enda stort frågetecken.

 

Jag tror att jag behövde må så dåligt, somna grinandes varje natt, släpa mig upp ur sängen för att ta mig till jobbet, bara stänga inne allt o få tänka tänka tänka. För idag är allt underbart, jag vet nu vad som är viktigt för mig. Jag har på någotvis hittat mig själv, o måste inse att jag inte är samma person som förut. Daniel är det viktigaste i mitt liv, det är han som håller mig uppe. Familjen finns alltid där vid min sida, o jag försöker alltid att finnas där för dom, det handlar ju i slutändan om att både ge och ta. Mina vänner är de absolut bästa, o tänka sig att det är de fina flickor som man vuxit upp med som stått med mig hela vägen, genom Haga o vidare genom forshaga o i GBG. Jag är så tacksam, så otroligt tacksam för att dem följt min resa genom livet såhär långt.

 

Sen finns det ju vissa vänner som finns vid ens sida trots att man inte pratar eller ses så ofta, Sanna o Sara :)

Som också följt med genom det roligaste, men också de tuffaste, åren i livet, som fortfarande hänger kvar, som finns där i vått o torrt ! Finns liksom inga ord som beskriver hur lycklligt lottad man är. Jag har så otroligt fina människor runt mig, o det är dagar som idag man tänker lite extra på dem o hur tacksam man är för att dom finns där.

 

O min Daniel som finns här, hela tiden, dygnet runt för mig. Som står ut med mig, som älskar mig för den jag är. Trots att jag själv inte tycker att jag duger eller räcker till, så stöttar han mig i allt jag bestämmer mig för att göra. Tycker att jag är fin som jag är ! Puss älskling :)